lördag 31 december 2011

Promenadkatt

Idag när det är slut på året tänkte jag visa er bilder på när matte försökte göra mig till promenadkatt.

Det är så att vissa människor verkar behöva något att oroa sig för och matte har utsett mig som sitt "offer". Hon har det senaste året varit tvärsäker på att jag har långtråkigt bara för att jag inte leker så mycket längre. Matte har därför klurat och funderat och hon vet ju hur mycket vi tycker om att vara på vår balkong, därför tänkte hon att jag skulle tycka att det var spinnande att få gå ut på promenad.

Den kloka katten Wikki har skrivit ner råd på hur man borde göra när man lär en katt att gå i koppel. Man ska vänja katten långsamt vid selet, sedan vid kopplet som släpar efter och sist ska man lära katten att stanna när tvåbeningen säger till. Gjorde matte det här??? Nix, absolut inte. Hon testade selet på mig några gånger och jag blev så rädd att jag kröp efter golvet, men matte tyckte att jag var redo och bar ut mig!

Här skulle man alltså kunna kalla in Kattombudskatten (KOK) och anmäla matte för övergrepp på katt, men jag ska inte vara småsint, det var ju trots allt ganska spinnande och jag fick mig en gruvlig hämnd till slut... :O

Första gången jag var ute var på baksidan av vårat hus där inte så mycket händer och jag var så rädd att hela jag skakade och matte trodde att hon aldrig skulle få loss klorna jag hade borrat in i hennes axel när hon bar ut mig... Men matte tyckte att det var succe och gjorde ett nytt försök.
Den här gången gick vi runt huset och jag kröp i buskarna för att gömma mig och komma undan allt farligt som finns där utanför. Sedan började vi gå ut på den stora stora gräsmattan som finns utanför hos oss, det finns också en stor grusplan och en tennisplan och där hittade jag nån som hade hällt vatten som jag kunde dricka och det var ju mysigt!


Oj, en vattenskål utomhus!

Jag vill påpeka att lillhusse har hela tiden varit med på mina promenader men under protest! Han är jamarrädd att jag ska smita och vi kan ju säga som så att lillhusse var väldigt nära verkligheten med den tanken! ;)

Det är tassavtryck bakom mig, nån förföljer mig!!


Den sista promenaden vi gjorde gick vi jamarlångt, det kändes så iallafall, men matte säger att det bara var tiden som var lång, vi var ute i över två timmar. Vi gick runt huset, solen strålade och matte tyckte att "det här går ju jamarbra!"


Min Frank, jag vill gå hem till min Frank!


Det är så att där vi bor ser alla husen nästan likadana ut, de har olika färger bara. Jag vet ju självklart var jag bor och nu bestämde jag mig för att jag ville gå hem, det vara bara det att matte och lillhusse påstod att det var fel port. Men det vet väl jag, jag är ju katt, jag hittar hem! Så jag drog och drog i selen för jag hade bestämt mig för att gå hem till min Frank. Matte och lillhusse höll emot och då tänkte jag att "jag bestämmer själv" och så ormade jag mig ur selen!




I samma ögonblick fick matte tag i mig, men jag skulle gå hem NU, så jag kämpade emot allt vad jag kunde, hela kroppen blev så där ålande ni vet som vi katter kan bli när vi vill nåt helt annat än tvåbeningarna.

Jag är en ganska fridsam katt, bits jag gör jag det jättelöst bara för att poängtera att jag inte vill det matte vill, exempelvis få ögonsalva eller gå in i reseburen. Men nu stred jag för mitt liv, jag ville gå hem på en gång och matte skulle inte få stoppa mig, så jag bet tag JAMARHÅRT i mattes finger, flera gånger bet jag och klöste, men matte höll mig stenhårt och bar in mig i ett järngrepp för det visade sig ju att jag hade tagit fel port, men hur ska jag kunna hålla koll på sånt, jag är ju ingen van utekatt och det var ju bara typ fjärde gången jag var ute.

Dagen därpå fick matte åka till stickisen för jag hade bitit precis i en led där matte böjer sitt finger och det gjorde jamaront och blev svullet så matte var tvungen att få både meducin och en spruta. Av detta kan vi lära oss att man inte ska tvinga sin katt till saker de inte vill...



Hoppsan, bet jag dig matte?

Matte tror fortfarande att jag vill vara promenadkatt, men det tycker jag säger mer om hur dumskalliga tvåbeningar kan vara, för lillhusse är mycket bestämd att jag aldrig mer ska gå ut. Vi får se vem som vinner.

12 kommentarer:

  1. Hmmm, vi lyckades aldrig klara steg 1 i Wikkis promenadskola... Fast vi promenerar här inne istället... Vi tycker att selar suger. Fast halsband är skoj att döda.

    SvaraRadera
  2. Det ÄR läbbigt ute om man inte är van. Selen är också bökig om man inte får lära sig som liten. Du kan väl prova om du vill ut nåt mer. Inte bli buren, utan att du får tassa själv och bestämma.

    Gott Nytt År önskar vi er alla! Matte, lillhusse, Linnsen, Frank och Lurrvar.
    Er tre träffar vi väl hos Mimmi ikväll *blink*

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
  3. Alice17:17

    Här har vi så många trafikerade vägar runt omkring så matte vågar inte ens försöka med nån av oss. Jag tycker det är lika skönt. Jag var ute hela tiden innan jag kom till Södertälje katthem och det kan jag jama att jag gärna är utan. Det är så skönt att vara hemma där det är varmt, man har mat och man är trygg.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
  4. Åh jamars stackars dig kompis! Hoppas din mamma slutar få såna tokiga idéer.. Här har vi alla fyra varit tvingade utekatter och vantrivdes i kylan innan vi kom till vår mamma. Hon har dock försökt övertyga brorsan om att han nog vill vara ute ibland vilket aldrig fungerade.. Han ville inte vara ute.. *fniss*. Men det var innan jag kom.. Idag låter hon oss vara inne och möta världen därute via balkongen och det räcker gott för oss :-). Nosgos

    SvaraRadera
  5. Det är inte alla som gillar att vara ute. Findus och Isak får korta små pygmében och trycker sig mot golvet om matte sätter på dem sele, medan Rasmus tycker det är spännande ute. Otäckt äventyr du råkade ut för, Linnsen! Kurr och burr.

    SvaraRadera
  6. Maurice och Kajsa:
    Hmm, nej jag klarade ju aldrig heller steg 1 och se hur det gick... Matte funderar som bäst på att prova med Lurrvar nu... Tänk om han slet sig! *springer genast och hämtar ett halsband til honom*

    SvaraRadera
  7. Smulan och Amanda:
    Selen var verkligt otrevlig att ha på sig, nu när matte tar fram den springer jag direkt in under soffan...
    Vi ska ge oss iväg precis nu! Ses snart! ;)

    SvaraRadera
  8. Alice:
    Har man en gång varit tvingad att vara ute så är det nog skönt att få vara inne om man vill.

    Nosbuffar

    SvaraRadera
  9. Rebellen:
    Det var precis som med din brorsa matte gjorde med mig... Suck! Vi älskar vår balkong!
    Nyårsbuff

    SvaraRadera
  10. Stationskatterna:
    Så olika vi allla är, för de där taxbenen känner jag precis igen...
    Tihi, otäckt äventyr! Då har ni inte hört om när matte släpade ut Frank än!! *fnittrar nervöst*

    SvaraRadera
  11. Det är mysigt med promenader men ´det är klart att man måste få gå in när man vill.Gott Nytt År! Nosbuff

    SvaraRadera
  12. Dui och Deco:
    Visst gjorde jag rätt alltså som bestämde mig för att gå in! :)

    SvaraRadera