fredag 10 februari 2012

Stackars...

stackars Lurrvar...

Det är faktiskt lite synd om honom för han är väldigt lättskrämd. Till viss del kan man nog fortfarande kalla honom en skyggis. Så fort man rör sig hoppar han en halv meter upp i luften eller springer sin väg. Matte tyckte att Frank var lättskrämd, men sen hon har lärt känna lillfjanten så inser hon att Frank är lugn som en sköldpadda i jämförelse.



Liten lättskrämd katt




Härom morgonen hade den stackars lillfjanten det extra jobbigt:

Matte hade gått in för att väcka lillhusse och då brukar vanligtvis alla vi katter komma också, man är ju lite sällskapssjuk på morgonen och så brukar matte dela ut lite morgongodis och då gäller det ju att hålla sig framme!  ;)

Lillhusses väckarklocka är från mattes barndom. Eftersom det inte var något fel på den så sparade matte den och nu har lillhusse den i sitt rum. Den låter RYSLIGT!
Lillhusse som ju är tonåring vaknar inte om det så kommer en jätte och trampar på honom, därför har han den här klockan på högsta volym, plus tre andra klockor.

Den här morgonen satt Frank och jag på sängen och gosade med matte och Lurrvar satt på golvet nedanför. Han har blivit mycket modigare med att hoppa upp på sängar och sådant när vi är där, men det räcker med en blick från mig så hoppar han ner!  ;) Nu satt han i allafall på golvet och plötsligt var klockan 7.05 och lillhusses väckarklocka satte igång
TUT-TUT-TUT-TUT-TUT-TUT
och den stackars lillfjanten for iväg som ett skållat skinn efter golvet... Jag vill påpeka att detta sker antagligen varje morgon när alarmet går och han har ju bott här i 4 månader och borde ha vant sig men inte...



Stilla, fortfarande lugn liten katt på fönsterbrädan



Sedan skulle lillhusse gå till skolan, matte hade placerat sig i soffan för att läsa tidningen och Lurrvar satt på varma fönsterbrädan i godan ro, men hux flux utan någon som helst anledning flög persiennen i fönstret bakom honom ner! Ni kan ju själva räkna ut vilken fart han hade när han for iväg över soffbordet och flög ner på golvet... *fnittrar i smyg*


Efter det här kan man ju förstå att den stackars katten var en smula uppjagad så senare när matte gick till badrummet kom han efter. Matte har stulit, hrm, lånat en sådan där dragbar kundvagn från en affär i närheten att dra tvätten i. Det tvättas ständigt mattor här eftersom jag någon kräks ner dem och matte får ont i ryggen av att bära all tvätten, därför finns nu en, hrm, lånad vagn att dra tvätten i till tvättstugan. Lurrvar kommer alltid när matte går på kattlådan, han har väl insett att då sitter hon still och är ofarlig, och så även denna gång, det var bara det att matte rörde sig när hon skulle lyfta upp honom och då for tvättvagnen, som har alldeles excellenta hjul, iväg på badrumsgolvet... Stackars minikatten bajsade ju nästan på sig av skräck vid det här laget, en gigantisk röd vagn kommer rullande emot honom!

Man kunde ju ha tyckt att detta var nog, men medan lillfjanten satt och pustade ut på dörrmattan så kom brevbäraren, som för att sätta en prick över i:et, och kastade ner posten rakt på golvet bredvid Lurrvar!!! *fnittrar högt*

Jag lovar att jag faktiskt var snäll emot honom resten av dagen! :D


16 kommentarer:

  1. Stackars lillfjanten! Det kan inte vara lätt att vara så lättskrämd. Skickar lite tröstekramar till honom och till dig som måste vara snäll mot honom i flera kattiljoner timmar för det måste ju ta på krafterna :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han hade det inte lätt den där dagen...

      Tack för tröstekramar det behövs allt om jag ska vara snäll så länge!! ;)

      Nosbuffar

      Radera
  2. Stackars Lurrvar, nu måste du och Frank vara jättesnälla mot honom!
    Han behöver det efter allt som nästan har skrämt vettet ur honom...

    =^.^=

    Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam, det var en jobbig förmiddag det där... :/

      Jag LOVAR att försöka vara snäll i några dagar nu! ;)

      Nosbuffar

      Radera
  3. Stackars Lurrvar, det är inte lätt och vara såå lättskrämd. Hoppas att han också kan bli en tryggis. Här är det syster Bus som är sådära lättskrämd, jag tycker det är lite komiskt när hon hela tiden måste följa mamma överallt men samtidigt handlar det juh om att hon enbart känner sig tillräckligt trygg med mamma. Hoppas hon kan bli en trygg katt men vägen dit är lång.. Hennes skygga egenskaper sitter långt in. Vi vet nästan inget om henne mer än att hon fått flytta runt precis som vi andra för att vi varit för 'jobbiga och onödiga'. Kanske Lurrvar kunde jama till er om vad han varit med om eller så? Jag menar såklart om det är något ni kan hjälpa honom lite extra att komma över. Har försökt få syster Bus att jama om såna saker men hon blir rädd av bara tanken och ser sådära vettskrämd ut.. Det är inte lätt det dära.. Du och jag har det lättare ändå som kan jama med varandra :). Håller tassarna hårt för er allihop! Hoppas Lurrvar förstår att ni inte vill honom illa och att han ska låta dig vara.. Nosbuffar och Stöttning

    SvaraRadera
    Svar
    1. Nje, det är faktiskt synd om honom, men jag vet inte vad vi ska göra för att han ska bli mindre rädd.

      Vi har faktiskt inte frågat lillfjanten vad han har varit med om, jag för att jag inte gillar honom och Frank är ju hane och pratar inte så mycket...

      Hoppas att både Lurrvisen och syster Bus blir bättre! :)

      Nosbuffar

      Radera
  4. Jag tycker jättesynd o "lillfjanten". Det är minsann inte så lätt att vara modig när det plötsligt skräller till och man inte riktigt vet vad som händer. Jag tycker du ska vara snäll mot hon i en hel månad!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är det synd om honom, men Frank var också så där ljudrädd i början och han har nog vant sig vid att det låter när man bor i ett hem och lillhusse tränar honom ju mycket genom att spela musik och smälla med saker... ;)

      Så vi hoppas att Lurrvar också ska ta sig så småningom, just den här dagen var det lite extra jobbigt bara... ;)

      Jag LOVAR att försöka vara snäll mot honom!

      Nosbuff

      Radera
  5. Men oj, han måste vara helt slut efter allt detta! Ni får ta tass om honom nu.Nosbuff

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja, han var nog lite trött! Matte gosar med honom nu! :)

      Nosbuffar

      Radera
  6. Anonym19:36

    Nämen stackars lilla Lurrvar. Det var verkligen inte hans dag idag. Du får gosa lite med honom och förklara att det inte var något farligt.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Skulle JAG?!? Gosa med HONOM?!? :O

      Nehej, han får allt ta och lugna ner sig själv!
      Men säga att det inte var farligt kan jag göra! ;)

      Radera
  7. Puh vilken dag du haft Lurrvar !
    Jag tycker JÄTTE synd om dig !!!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack SNÄLLA farbror Kjelle!
      Det var jamarhemskt! :O

      Nosbuff *försiktigt* Lurrvar

      Radera
  8. Alice18:58

    Stackars Lurrvar! Jag var lika ljudrädd i början när jag flyttade hit så jag vet hur jobbigt det är. Du får trösta honom med att det blir bättre med tiden. Bra att du har lovat vara snäll mot honom i flera dagar, för det är hemskt att vara liten och rädd.
    Skönt att höra att er matte hittat isdubbarna och tagit sig upp på isen, låter jamarjobbigt att ligga under den.
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jam vet inte vad vi ska göra för att Lurrvis ska bli mindre rädd... Men det kanske blir bättre med tiden precis som för dig!

      Matte har långsamt dragit sig upp på isen igen och hoppas att hon ska stanna där ett bra tag nu! :)

      Nosbuffar

      Radera