torsdag 2 januari 2014

Matte nästan avlivad!


Jaham, nu är både smällarafton och smällardagen över. Det tycker vi är skönt, för Frank var väldigt rädd. Varje gång som det smällde var han tvungen att titta var det kom ifrån, jag tror aldrig han har varit vaken så länge i sträck.

Det smällde alldeles förjamligt mycket här utanför hela kvällen, vi har stora gräsytor på båda sidor av huset med fönster åt båda håll och många tyckte tyvärr att det var lämpligt att stå där och smälla, så ingenstans gick det att gömma sig för oljudet. Eftersom folk inte kan klockan så började det smälla som hundan här redan vid tio i tolv, så från det till att det värsta slutade så åt vi godis!  :D
Jag låg i fönstret och smaskade medan Frank fick springa på golvet och leta. Nu kan man tycka att det där var orättvist men det är det inte, jag ser nämligen inte godiset lika fort som Frank och jag t u g g a r dessutom det jag äter så jag har inte en chans mot honom. Medan jag hade hunnit äta en bit och börjat leta efter nästa s p r i n g e r Frank runt och glufsar i sig allt, alltså fick vi godis på varsitt håll. Varje gång som Frank glufsat i sig en godisbit och kom tillbaka till fönsterbrädan kastade matte en ny och han g a l o p p e r a d e över tallrikar och ljuslyktor på bordet för att hitta den nya godisbiten så fort som möjligt! *fnittrar* På så sätt var Frank upptagen med att väsnas själv och glömde bort allt det otäcka utanför. Jag tror aldrig att vi har ätit så mycket godis! Matte trodde att vi skulle få diarré- och kräkanfall efteråt, men det fick vi inte, alltså betyder det att vi behöver så mycket godis i fortsättningen med! *nickar ivrigt*




Frank i min nyårshatt! 






Inatt hade matte så där förjamligt ont i huvudet. Hon tycker att det är lite otäckt att vara ensjam utan lillhusse då ifall hon skulle få gå till stickisen och bli avlivad.
*lyssnar bakåt*
– Vad jamade du matte? Har jag jamat ner fel?
Jaham, matte påjamar att hon inte är rädd att bli avlivad, utan att hon är rädd att hon ska AVLIDA när hon har så där ont! *fnyser och muttrar att så som matte gnäller så skulle stickisen avliva henne direkt om hon kom in!*
Nu påjamar hon att rubriken är fel också, men det är den ju jämt i tidningarna, så det struntar jag i!  :D


Eftersom nu inte lillhusse kunde stötta matte tog så klart jag tass om henne med STORT tålamod. Jag var hos henne och kurrade hela natten utom när jag lekte jagade en stund, men då tänkte jag att matte skulle bli glad om jag gav henne en present, så istället för att lägga ner mitt byte på vardagsrumsmattan som jag brukar göra hoppade jag upp i sängen med det. Matte nästan grät en skvätt för att hon blev så rörd!






Varsågod matte!








Nu sover vi!
Jag kurrar under tiden så blir du bättre, matte! 








Tvåbeningarna brukar ju ge löften när det blir ett nytt år och matte LOVAR att hon alltid älskar Frank och mig lika mycket, men ibland tassar nån av oss lite längre in i hjärtat, bara för stunden dock. Just nu är det jag för jag är så nära matte, var hon än är så är jag där också! Är hon i duschen ligger jag på golvet utanför och väntar, är hon i datastolen är jag antingen på skrivbordet eller bakom henne, och är hon i köket är jag antingen på golvet eller i skåpet. När jag hoppar upp på skrivbordet lyfter hon ibland ner mig i famnen och lägger mig på rygg som en bebis så som lillfjanten Lurrvar brukade ligga och jag tolererar det fast jag blir ihoptryckt som en kattunge. Hon kliar samtidigt under hakan så det är ganska okej.

Ni kompisar som är flera katter hemma, känner era tvåbeningar också så ibland att en av er tillfälligtvis står lite närmare?





Matte med mig bakom ryggen i datastolen!
Jag telekattiserar vad hon ska jama ner på bloggen därför ser jag kattcentrerad ut! :)







Idag kommer lillhusse och lillmatte hans flickvän hem. Jag hoppas att hon ska gosa lika mycket med oss som tidigare när hon varit här! :)





Gott nytt år!


6 kommentarer:

  1. Här fick vi minsann inget gottis när det smällde som värst. *surar* Fast det är klart, vi hade nog inte ätit ändå... Jag blir så rädd att jag nästan tappar pälsen och småkillarna blir jamarstressade de också fast inte lika rädda. Men vi fick gottisar efteråt när det hade lugnat ner sig.
    Tyvärr har de hållt på och smällt i flera veckor och de har fortfarande inte slutat. Vi tycker man borde förbjuda smällare och låta kommunen panga vid 12-slaget och sen får det vara bra.
    Vad bra att ni har testat att man inte alls blir dålig av mycket gottisar, det skall vi genast påjama för matte!
    Hoppas er matte mår bättre nu, men det borde hon göra efter din tassistans.
    God fortsättning!
    *nosbuffar*

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fy för att vara så rädd att man tappar pälsen... *inspekterar Frank noga*
      Det har fortsatt att smälla här utanför också men inte alls lika mycket som på smällarafton som tur är.

      Vi kunde äta hur mycket godis som helst utan att bli dåliga, det var det bästa med 2013 tror jag!

      Matte var bra igen när hon vaknade, min förtjänst så klart! :D

      Nosbuffar

      Radera
  2. Katten Sven21:04

    Linnsen, så underbart söt du är när du tar tass om matte och till och med ger henne din jakttrofé levererad i sängen, vem som helst skulle ju tillfriskna fort av sådant!
    Hälsa Frank att han är jamarsnygg i din hatt och han e ju JÄTTE RANDIG, ingen tvekan om detta!
    Nosbuffar i massor från oss, Sven, Räkan å Lucia

    SvaraRadera
    Svar
    1. Matte tycker att jag är jamarsnäll som sköter om henne så! Och visst är Frank stilig i min nyårshatt! :)

      Jag ska hälsa till Frank att han är randig, det kommer han att uppskatta!

      Nosbuffar

      Radera
  3. Gott Nytt 2014 på er också !
    När man hör hur mycket gottis ni fick när det pangades en massa raketeter utanför era fönster , så önskar jag nästan att det hade smällt lite här utanför ;-)
    Måste säga att du Frank är jamarns stilig i den där Nyårshatten !
    Tassklappar o Nosbuffar

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hihihi, ja jam vet inte vad som tog åt matte, hon bara matade på med hur mycket godis som helst! Tydligen tyckte hon att det var bättre att vi kräktes än att vi var rädda... :P Men gott var det! :D

      Frank hälsar och tackar för berömmet!

      Nosbuffar

      Radera